Sunday, September 27, 2009

Resa på Korsika


Vi sitter i vårt lilla lånade hus högt uppe bland bergen på Korsika.
Byn är ganska förfallen, många hus är tomma och torrt gräs växer
framför dem. På gatorna har åsnor och kossor lämnat sina spår,
cyklister klädda i färggranna kläder svischar förbi och påminner om
den moderna tiden.
Här står tiden stilla. Det finns ett krigsmonument i byn, många döda
i första världskriget, färre i andra, och en död i Algerietkriget.
Kyrkklockan ringer troget, första gången klockan åtta. Undrar hur
många som lyssnar på den, och jag undrar hur många som fortfarande
går i kyrkan.

Vägen hit är väldigt slingrig och många har omkommit i våldsamma
olyckor, under jäktets och otålighetens tecken. Överallt på vägarna
strosar grisar och kor omkring. De infödda kör snabbt och man gör
bäst i att hålla undan. Nyss mötte vi en brandbil och kort därefter
kom grannen, en brandsoldat ut ur sitt hus med väska i handen och
bekymrad min – ytterligare en olycka… Många här är frivilliga
brandmän, som ställer upp på sin fritid och som säkert bevittnar
många ohyggliga olyckor.

Utanför mitt fönster ser jag fantastiska berg och grönklädda skogar.
Så här såg säkert Rivieran ut för 50 år sedan.
Korsikanerna är stolta och vill bevara sin ö, sådan den är. De gör
allt för att förhindra etablering av supermarkets och
turistanläggningar – tyvärr lyckas de inte alltid.

Turismen är viktig, men inte till bekostnad av vad som helst.
Ändå är det sorgligt att se den här lilla byn förfalla. Den lever av
turismen under sex månader och sex månader är här öde. Husen
förfaller och många har säkert inte råd att underhålla dem.
Man har kanske flyttat till storstäderna och försöker få ett bättre
liv där. För att ha råd med vad? Platt-TV eller ny bil?
Är det värt det?
Många av turisthotellen lockar med internet och platt-TV. Inte med
god mat, eller storslagen utsikt eller med tystnad.
Vart är vi på väg?

Innan vi kom hit bodde vi ett par dagar utanför Marseille i Aubagne.
Marcel Pagnol skrev två kända böcker om Aubagne; La Gloire de mon
père och le Chateau de ma mère.
Det Aubagne, han skrev om, finns inte längre, men atmosfären finns
kvar, trots trafikstockningar och avgaser. Vi hittade ett litet
centrum med apotek, bagare, grönsakshandlare och café. Vi åt vår
frukost där och samma gubbar satt där dag efter dag. Alla hälsade på
varandra och utbytte diverse skämt och meningar om det mesta.
Runt om susade trafiken fram, men i det här lilla hörnet av Frankrike
har tiden stått stilla.


I byn Allauch, finns en ganska modern kyrka,
Santa Rita. Där finns parkeringsplats för dem som vill stanna och
tillbe Santa Rita och kyrkan är väldigt välbesökt även om den inte är
särskilt vacker.
Santa Rita föddes 1381 och dog 1457. Hon blev förklarad helgon år
1900. Vid 15 års ålder blev hon bortgift med en man, som misshandlade
henne.
Trots det, uppfostrade hon sina två barn med värdighet. Hennes man
blev mördad, men hon förlät alla och levde i värdighet, innan hon så
småningom gick i kloster. Det sägs att, när hon en dag bad framför
Jesu korsfästelse, blev hon träffad av ett törne från Jesu törnekrona
och hon bar sedan dess ett märke i pannan.
Många är de, som idag tillber Santa Rita, katastrofernas helgon.

Trots närvaron av alla stora shoppingcenter, som uppmanar till
konsumtion, trots det höga trafiktempot, trots alla stressade mammor,
som med cigaretten i munnen skjutsar barn till och från skolan, tar
man sig ändå tid till en stor familjemiddag varje söndag.
Då tänds grillen, man dricker vin eller pastis, diskuterar politik,
barnen leker och söndagen förflyter i lugn och ro.
Ännu så länge. Vad händer den dag alla stora shoppingcenter får
tillstånd att ha öppet?
Är det då slut på de långa lata söndagseftermiddagarna.
Ska friden ge vika för konsumtionen – än en gång?
Ska Korsika kunna stå emot turismen – som ju är så viktig – utan att
ge efter för förstörelsen av en unik ö?

Evisa 11 september 2009.

Skrivet av Gunnela Edelstam
Foton: Evisa - Zoopy.com
Allauch - Image22. webshots